Personporträttsanalys, upg 2

Lördagen den 16 september 2000 under OS i Australienska Sydney träffar Mary Donaldson en kille som kallar sig ”Fred” på en krog. Han presenterar henne för sina vänner och de umgås och diskuterar i drygt en halvtimme. Först då inser hon vilka vännerna är, den danska prinsen Joachim, norska prinsessan Märtha Louise, grekiska prinsen Nikolaos och den spanska kronprinsen Felipe. Hon inser också vem ”Fred” är, den danska kronprinsen Frederik André Henrik Christian. De börjar träffas och fyra år senare kliver hon ut ur Vor Frue Kirke som Danmarks blivande drottning. I Amelia nr 3 2009 har man valt att porträttera kronprinsessan och hennes askungesaga.

Man ser att mycket fakta i texten är hämtad från en intervju då svaren är i ”talstrecksform”. Det går dock inte att avläsa var eller hur själva intervjun ägt rum. Inte heller om det är Amelia som intervjuat Mary eller om det tagit svaren från en annan källa. Det står mest om hennes liv som kronprinsessa och finns bara en kort resumé om hennes liv innan hon träffade kronprinsen. Det är mycket fokus på hur ”vanlig” hon var innan hon träffade honom, och hur slumpartat deras möte var. Det är sådant som människor vill läsa om, vi blir glada av det och det inger hopp.

Artikeln inleds med en jämförelse med den engelska Diana Spencer som var och alltid kommer att förbli folkets prinsessa. Hon var precis som Mary en ”vanlig” människa innan hon gifte sig med prinsen, jag tror man vill att folket ska älska Mary på samma sätt som Diana en gång var älskad och fortfarande älskas. Artikeln avslutas med en beskrivning av hur Mary visar sin kärlek till Fredrik och ger en känslan av att kungaäktenskap kan vara äkta även om det är offentligt och alla misstag döms av en hel värld.

Kronprinsessan beskrivs på ett positivt sätt. Hon har egna stödfonder, vill inte att barnen ska uppfostras av någon annan än henne och Fredrik, hon är vacker och har en stil som världens kvinnor drömmer om. Bilder på henne föreställer en ung kvinna som med bestämda steg rör sig framåt i livet och vet vad hon vill.

Kronprinsessan Mary var en vacker ung flicka som fick det alla småflickor drömmer om, gifte sig med prinsen och levde lycklig i alla sina dagar.

Frida Karin

Nyhetsvärdering, upg 1


De flesta har nog hört talats om planet som crashade i Hudsonfloden. ”Jag har flugit in i en flock gäss. Båda motorerna är utslagna”, var piloten Chesley Sullenbergers anrop till kontrolltornet på La Guardia flygplatsen. Endast åtta kilometer efter planet lyft skedde olyckan och Sullenberger fick vända planet tillbaka mot flyplatsen, men snart insåg han att det var för långt. ”Förbered er på crash” sa Sullenberger till de oroliga passagerarna i högtalarna innan han gick ner för landning på Hudsonfloden. Planer gled förhållandesätt mjukt ner och landade på vattnet. Inte långt efter stod alla passagerarna ute på vingarna och väntade på hjälp, alla hade överlevt och pilot Chesley Sullenberger var den siste att lämna planet.


Människor har alltid velat och vill alltid ha vardagshjältar, vanliga människor som gör sensationella gärningar. Någon man kan se upp till och beundra. Detta är media väl medvetna om, de vet att det är något människor tycker om att läsa. Chesley Sullenberger var och är en helt vanlig man, men hans handlingar räddade 155 andra människors liv. Media har valt att fokusera på att Sullenberger ”bara” är en helt vanlig man, och att han gjort något sensationellt. Det han gjorde var fantastiskt men vårt behov av vardagshjältar vinklar uppmärksamheten lite bort från händelsens centrum. Jag tror dock att så småningom kommer intresset för Chesley Sullenberger svalna men media lär alltid hitta nya vardagshjältar som vi kan fortsätta beundra.


En skola i nordvästra Stockholm ordnade fritidsverksamhet för eleverna. Olyckan var framme och när en åttaårig pojke skulle rulla fram ett handbollsmål gick något fel och han fick målet över sig. Han fördes med ambulanshelikopter till Astrid Lindgrens barnsjukhus men hans liv gick inte att rädda. Första gången jag läste denna var jag tvungen att kolla igen, dödad av ett handbollsmål? Det gick inte riktigt ihop i min hjärna men det är det som gör att det får så pass stort nyhetsvärde. Om någon skulle blivit knivmördad får det utrymme, men det händer förhållandesätt ofta så det blir inte ett särskilt stort utrymme. För att något ska komma i tidningen måste det vara lite ”speciellt”, precis som denna olycka.


Tidningen GP har valt att inte anklaga någon för olyckan än och det tycker jag är bra. Man vet ju inget om omständigheterna och om man anklagar någon som visar sig vara oskyldig kommer den att få bära den stämpeln hela livet ändå. De har också valt att hålla pojken identitet skyddad tills vidare vilket jag tycket är väldigt bra och det skonar verkligen hans familj. I vanliga fall kan tidningar bara tänka på vinsten och inte bry sig om vad det skadar på vägen, men i denna artikel tycker jag GP har lyckats riktigt bra med den balansgången. Jag tror att eftersom det är en så pass sensationell händelse har media insett att de inte behöver ”förstora upp den” eller vinkla den från en mer intressant sida.


Media påverkar oss otroligt mycket, de kan ändra folks åsikt på en sekund. Varje dag får vi inpräntat i våra hjärnor vad som är rätt och fel, hur man ska vara, men har de egentligen rätt till denna makt?

Frida Karin